SM på Sollerön 2006
Med ett lite decimerat lag åkte vi till årets Sollerölopp som i år även utgjorde svenskt mästerskap för eliten. Marklund (som förra året vann Sollerön i senior och var 22 på linje-SM) har inte hunnit komma tillbaka 100 % än efter den tråkiga vurpan på skandisloppet i början på maj och Ström har legat med farbror feber hela juni vilket tydligen har sugit musten ur honomÉ I normala fall är dessa två herrar förmodligen våra starkaste kort på långa och kuperade tävlingar men vi fick göra det bästa av situationen. Laget som nu skulle representera CK Valhall på SM bestod av mig (Lars S), Fiffi, Pelle, Johan N och "Jean" Gunnars. Snacket dagarna innan bestod av lite blandade funderingar i hur fort det skulle gå, när det skulle börja gå fort och huruvida det skulle regna. Det fanns en viss rädsla i alla fall från min sida att man skulle hamna längst bak i starten och sen skulle det gå i expressfart till och över Gesunda och att man då skulle vara stekt och avhängd. Inget drömscenario direkt...Fredag morgon ringer klockan tidigt men inte lika tidigt som för seniorerna som startar en och en halv timme före oss. Fiffi med flickvän och jag bor i samma stuga och äter frukost med en lite påträngande påtaglig smånervös stämning. Vi gör ett brejk i smörgåsgoffandet och går ut och skriker lite på seniorerna när de passerar vår stuga. Vädret verkar ju helt ok konstaterar vi.
Vid startområdet möter vi upp de andra elitbojsen och konstaterar att det idag mest kommer handla om överlevnad. Vi langar in drickan till våra eminenta langare och börjar smårulla lite för att få bort den lite pirriga känslan i benen, efter det beger vi oss till startområdet och får stå typ längst fram. Då kommer regnet och jag inser att mitt beslut att köra kort-kort kanske var coolt och hårt innan start men inte särskilt funkis i detta nu. Jag har visserligen inga problem med att köra i regn men att stå stilla en kvart i en startfålla är en annan sak. Man kan säga att jag fryser...
När starten går regnar det kraftigt och man sysslar mest med att planera sin körning och försöka hålla en hyfsat hög position i klungan. I Gesunda dras det ut och morgongruppen går loss. Jag ser Per Kumlin från Spårvägen stå och svära vid kanten över en punka. Han hade kvällen innan deklarerat att han skulle ta med reservslang för att inte tvingas bryta om allt skulle gå snett. Tyvärr var hans reservslang inte heller hel och han tvingas alltså bryta efter några km... Jag kommer över Gesunda i typ mitten av fältet och åker utför med en limegrön jätte framför mig. Det känns lite overkligt. Det är återsamlat på väg ut från Sollerön och några killar går loss och går ikapp 7-manna gruppen som ligger någon minut framför. Proffsen sitter fortfarande bekvämt i klungan tillsammans med CK Valhall.
I Mora går Jean omkull på det regnvåta, småhala underlaget men studsar bokstavligen upp på cykeln och tappar knappt ens sin position i klungan. Imponerande! Det går i maklig takt genom Mora och ut mot Skeer där vi ska köra två loopar med en extra backe som senior inte kör. Det känns lite som lugnet före stormen och man väntar bara på smällen. Fiffi åker runt och passar på att snacka med alla proffsen och önskar dem lycka till i touren och dylikt samt berättar hur kul han tycker det är att få cykla med dem. De tackar och tar emot. Jag fryser nu ganska rejält men avancerar upp lite grann inför backarna. Väl inne i första backen går det i rätt lugnt tempo. Johan kör i fronten av klungan över backarna medan jag och Jean spinner på lätta växlar och avancerar i fältet. Trots att det inte går särskilt fort är det ändå cyklister som sjunker som stenar i fältet. Det går i lugnt tempo över hela första Skeer-loopen och man hinner ta langning i lugn och ro samtidigt som man undrar när det ska smälla. Proffsen stannar och pinkar innan utförskörningarna och tar av sig benvärmare och dylikt. Jag konstaterar att Niklas Axelsson har bland de smalaste och mest deffade ben/vader jag sett. Helt i klass med en viss Luca. Pelle glider upp jämsides med mig och berättar stolt att han också har stannat och gjort nummer ett. Han upplyser mig också om att våra Cosmic Carbon-hjul samlar väldigt mycket vatten inne i fälgen då det regnar. Avd värdelöst vetande...
På väg in mot den andra omgången av backar börjar det piskregna riktigt mycket och det gör riktigt ont. Jag ser inte ett jota och får hålla typ tre meters avstånd till framförvarande cyklist så inget olyckligt ska hända. Piskregnet avtar efter ett tag och vi svänger in mot Skeer för en andra omgång. I backen beordrar Jean mig att dumpa mina flaskor då de väger en massa extra nu när vi ska cykla uppför. Jag lyder blint och ser Fiffi skaka på huvudet. Hmmmm... I första utförskörningen vurpar en kille från Team Trek/åstorp framför mig och Pelle men vi lyckas undvika en närmare titt på asfalten. Precis när vi kommer ut från utförskörningen attackerar Gustav Larsson i nästa backe och får med sig alla förhandsfavoriter som Bäckstedt, Ljunken och Gotland. Totalt går ett tjugotal cyklister loss. Enligt Johan som satt med där framme när Larsson stack så var det inte en tanke på att försöka hänga med. Det gick helt enkelt sjukt fort.
Tempot slår av ut mot elitens extrabacke så jag, Jean och Pelle börjar köra i täten i något slags patetiskt försök att komma ikapp. Jag tror inte vi var vid våra sinnens fulla bruk. Fiffi börjar skrika lite på radion att vi ska ge f*n i att ta ansvar eftersom det sitter mycket mer meriterat folk i klungan (typ gamle svenske mästaren och proffset Petter Renäng) + att oddsen inte är så väldigt stora att vi ska köra ikapp det där... Cykel City tar över farthållningsarbetet så vi ska komma i mål innan det blir mörkt. Det har nu slutat regna och solen börjar titta fram. Efter ett tag tar klungan en gemensam pisspaus eftersom chansen att köra ikapp några framförvarande cyklister bedöms som obefintlig. Vi från Valhall som är kvar (Johan tvingades bryta under andra loopen pga nedkylning) sitter inbäddade i klungan men efter ett tag blir det för tråkigt för Jean som dampar ur och hjälper till med dragjobbet. Några mil innan mål tröttnar även jag och börjar hjälpa till med dragjobbet. När vi kommer till Gesunda körs det på lite i backen och jag känner hur nära krampen är och tackar gudarna för att de inte asfalterat hela vägen upp på toppen. Jag får satsa lite i utförskörningen för att komma ikapp klungan där Jean börjat hålla fart. Folk försöker avancera lite men det är svårt då det är smalt och utdraget. Fiffi sitter högt upp och tar till slut klungspurten före Martin Axelsson från ECI. Det gjorde att han slutade som 31. Pelle kommer in som 45, jag som 57 och Jean som dragit hårt på slutet som 62.
Efter loppet minglar vi lite med seniorerna som har kommit för att kolla in vår målgång som skedde ca 20 min efter att Gotland korsade linjen. På vägen hem till stugan cyklar jag tillsammans med triathlonproffset Björn Andersson (inte Björn A i vår klubb asså) som har kommit sjua och varit i utbrytning i 17 av de 18 milen. Han berättar också att det här var hans första linjelopp på fyra år. Ok... Talang uppenbarligen. Väl hemma i stugan somnar jag i bastun och känner mig allmänt komig. Senare dukas det upp till sedvanlig midsommarfest och vi har sådär trevligt som bara valhallare kan ha. Nästa år gör vi samma sak igen. Typ...
// Elit genom Lars