Söderhamn 3-dagars 2005
av Joachim Pettersson
Sol, regn och moln. Och ösregn.
- 4 etapper på 3 dagar i Söderhamn
Kalla fakta
Söderhamn är en liten, småtrött stad som man likt min hemstad Hudiksvall nån gång bör flytta ifrån. Och flyttar gör både människor och företag. För att råda bot på arbetslöshet och brain-drain har regeringen varit snäll och utlokaliserat ett antal spännande myndigheter till Söderhamn som exempelvis Patent- och registreringsverket (PRV:s lokal ligger för övrigt på den gamla flygflottiljen där tävlingarna går av stapeln.) Hudiksvall (Glada Hudik), där jag förlagt min sista semestervecka i samband med denna mini-Tour de France, är förstås lite roligare än sin granne Söderhamn. Mina egna minnen av stan är två: en brakförlust i bandy mot Brobergs pojklag (vi var juniorer) samt nöjesmetropolen Ferdinand, dit man klev in ordentligt förfriskad efter många stänkare på tåget ner (året var 1984 och det som gällde var slingblekt hår med eller utan hockeyfrilla, fluga och midjekavaj, rosa drinkpinnar, en stor stark kostade 49 spänn och slagsmålsrisken var relativt hög då man var utsocknes.)
Tävlingsplatsen
Samtliga etapper hade start och målgång inne på den nedlagda flygflottiljen F15 förutom prologen vars start skedde utanför. Banorna innehöll en hel del kurvor, var i princip bilfria och var roliga att cykla. Arrangemanget funkade riktigt bra.
Prolog - fredag den 5/8
Knapp fyra kilometer och en miljon förberedelser
Prolog är nåt helt nytt för min del. En miljon förberedelser för 3,8 kilometer cykling. Provcykling av banan ett antal gånger (lång raka följt av ett par kurvor och målgång i uppförsbacke), insmorning av liniment, uppvärmning på trainer, pumpning av däck, hjulbyte, uppladdning med musik, dryckintag, ett par toabesök och fan och hans moster. Svish! Sen var prologen över på 5 minuter och 48 sekunder. Vad hade hänt? Hade jag redan kört? En svindlade upplevelse även om den inte gått så snabbt som man kunde ha önskat. I mål stod Rytz, Stefan och Micke och pustade. Etta, tvåa och trea! Lars på femte plats. Starkt på den patenterade crescentröda stålracern. Örjan på elfte och Tomas på 17 plats. För min del tyckte jag att det funkat bra, tolfte plats var väl ok, men naturligtvis funderade man rätt snart på hur man borde ha tagit kurvorna bättre, om man inte borde ha ställt sig upp för att trycka på hårdare här och där. Tankar som säkert de flesta hade efteråt. Var det då värt alla förberedelser? Jo, faktiskt.
I elitklassen var konkurrensen hård med närmare sextio anmälda, där Team Mälarenergi och Cykelcity/Quicktime stod som de starkast lagen. Fiffi, Per, Marklund, Johan, Thomas och Wilert kör i elitklassen. Fiffi och Per körde snabbast av de nämnda. (Resultat för alla etapper finns på Söderhamns cykelamatörers hemsida.)
GP - Lördag den 6/8, fm
Regn, vurpa och omstart
Taktiksnacket bland oss i seniorgänget gick snabbt. GP är svåra att kontrollera. Ligg framme, upp och kör. Startsignalen går och givetvis börjar det regna. Efter ett knappt mastervarv släpps fältet fritt och Tomas trampar gasen i botten. Startfältet dras ut till ett pärlband på nolltid. Men i samma ögonblick sker en vurpa framför näsan på mig som jag lyckligtvis styr undan, men arrangörerna reagerar inte. Ett varv senare, i stenhårt tempo, blåses loppet av. Vi och många andra blir rätt sura över arrangörernas långsamma reaktion.
Omstart och ryckig körning på en gång. Efter nåt varv går Henrik (Harnäs) loss.Valhall tar kommandot och ser till att avståndet håller sig runt 10 sekunder och så håller det på halva loppet, därefter börjar det röra på sig i fältet och Stefan och Rytz kommer loss tillsammans med några andra. Jag och Örjan avvaktar lite och hamnar så småningom i en andra grupp tillsammans med några juniorer, cirka 15 sekunder efter. Strax bakom finns Micke, Lars och Tomas. Juniorerna i gruppen rycker i parti och minut som en svärm ilskna getingar vars bo slagits sönder. Det är snabba men korta ryck som så småningom blir förutsägbara, men lite tröttsamma. Och mellan dessa små raketryck går det lusigt långsamt. Efter en timmes körning är det dags för målgång. Henrik från Harnäs tar hem det före Rytz som spurtar in som tvåa efter att ha blivit framdragen av Stefan. Örjan och jag kommer in med juniorerna och någon ytterligare senior en minut senare. Micke och Lars och Tomas rullar in en minut därefter. Inför eftermiddagens tempo leder Rytz med 10 sekunder före Harnäs Henrik. Stefan ligger 3:a ytterligare 20 sekunder bakom.
I elitklassen har Pelle oflyt och punkterar efter att varit med i en utbrytning som håller bra ända in i mål. Fiffi och Marklund jobbar bra och kommer in med klungan. Johan och Thomas längre bak.
Tempoloppet 7 km - Lördag 6/8, em
Platt som en pannkaka men många kurvor
Tempoloppet blir framskjutet med en timme och börjar inte förrän 17.30 för oss seniorer. Efter dusch, mat, småpyssel finns det ändå drygt tre timmar att slå ihjäl. Vad gör man, vad skulle Ulrich eller Lance göra? Äta knödel respektive analysera pulskurvor och watt? Tja, jag och min farsa, som är min sekond i helgen, lutar oss tillbaka i bilen och ägnar en stor del av dödtiden till att avhandla följande: Vad som gör en grästrimmer riktigt bra (vi kan unisont rekommendera Electrolux Collibri, en liten, billig men stark och aggressiv rackare). Hur i hela friden det är möjligt att McDonalds i Hudik, i ett så kallat once-in-your-lifetime-tillfälle, säljer MTB-cyklar för 900 spänn!? Den oerhörda viktigheten av att en skylift har precisa reglage (farsan är snickare och fastighetsägare och har nästan varit halvvägs in i en lägenhet med en skylift på grund av dåligt synkade reglage). Dessutom korade vi det mest oväntade karriärbytet. Det gick till Brynte, farsans frisör, som sadlade om tog certifikat för att köra mobilkran efter 30 år som frisör. Well, det kanske inte är för sent att bli sockerbagare, kärnfysiker eller kanske gynekolog ändå.
Okej, till loppet. Testar banan och tycker direkt att den är skojig. Närmare tio hyfsat skarpa svängar, platt som en pannkaka på flygfältet plus att man under banan kunde se andra cyklister vid flera tillfällen. Benen funkar trots förmiddagens tempolopp, äntligen i form efter en ganska trög vår. Och svisch in i mål och det var över på 9 minuter och 40 sekunder, vilket ger mig en klart godkänd 5:e plats. Ryts rullar in på 9.14 och gör victory tecknet. Stefan 9.37, 3:a. Micke har missat vilken tid han fick. Tillsammans med Harnäsåkarna börjar vi dividera vem som kan ha blivit tvåa. När Micke undersökt sin tid får han veta att han kört på 9.29, vilket innebär en 2:a plats. Lysande! ?jan 13, Tomas 19 och Lars 21. Pelle visslar in på 8.56 i elitklassen, endast 15 sekunder efter vinnaren Christofer Stevenson, och det på en linjehoj!
Linjeloppet - Söndag den 7/8
Ivan Basso skulle aldrig vika ned sig för lite slagregn
Vaknar upp vid sjutiden i Hudiksvall som ett något segt och stelt 39-årigt födelsedagsbarn. Känner mig direkt som en 40 åring när jag märker att det är regnstorm ute. Jesus, mumlar jag för mig själv, men försöker raskt vända humöret genom att intala mig själv att Ivan Basso aldrig skulle låta sig nedslås av lite regn.
I söderhamn regnar det faktiskt lite mindre, men så fort linimentet är inkletat och cykeln är pumpad och klar brakar det löst. Regnmoln så mörka att gatubelysningen nästan tänds. Jag möter Fiffi som har ett par gula, sexiga diskhandskar på händerna. Jag flinar inombords, men inser senare att den udda ekiperingen är ett rutinerat snilledrag en dag som denna.
Taktiksnacket sker under tak och tar bara några huttrande sekunder. Vi kör så klart för Rytz! "Fem varv gånger 22 kilometer med varvning här i Flygstaden. Killar, ni har väl vindrutetorkare på glasögonen", utropar den fryntlige speakern. Aldrig har det varit lättare att hålla sig för skratt. Starten går och tio meter senare är det full rulle som gäller. Ingen lugn körning här inte, som vanligt med andra ord. (Är det bara proffsen som ligger i klunga och fisåker och snackar de första milen?) Efter en kilometers körning är alla dyngsura då vi passerat vattensamlingar som är flera decimeter djupa. Ledarbilen lotsar oss ut från flygflottiljen och fältet blir återigen samlat. Ljudet av en punktering viner strax bakom mig. Maximal otur, tänker jag utan att titta bakåt. Strax därpå berättar Stefan att det är Rytz som punkterat. Shit! Och med det åker Stefan upp till andra plats. Många attacker följer, juniorer kör återigen på samma sätt som i GP-loppet, hårt och kort, men släpps iväg. Seniorer försöker hänga på ibland men blir ofta inhämtade. Jag fryser rätt ordentligt efter ett varv och funderar hur det ska kännas efter fyra och fem varv - det är tur att man inte är så mycket för att fira födelsedag. Andra varvet fortsätter med samma attacker och ryck och man funderar om dom verkligen tänkt igenom sina attacker, eller om det bara handlar om att trasa sönder fältet. För vem vill ligga och köra själv i 7-8 mil i hällregn och motvindå Men samtidigt gör den aktiva körningen att det finns spänning i loppet och att man håller sig skärpt. Rätt kul på nåt sadomaschosistiskt vis.
På det tredje varvet (tror jag, här börjar minnet att svika) kommer juniorkillarna loss och får en halv minut. I den senare delen av det tredje varvet går Stefan loss och kör nån kilometer innan han slår av på farten. Det fjärde varvet blir rätt odramatiskt och går långsamt. på nåt konstigt sätt kommer jag och två andra iväg i en liten grupp, men inget större arbete läggs ned för att f? upp farten och det hela dör ut. Femte varvet är också lugnt, de flesta i fältet laddar upp för målgång, trycker i sig gel, tömmer flaskor, vrider ur sina handskar, tar av västar, gör korstecknet, stänger av sina mobiltelefoner... och donar. Till och med den backe, som är den tuffaste av varvets fyra stycken, går lugnt till. När det bara är några kilometer kvar går Micke upp och gör ett kraftfullt ryck som ser lovande ut, men han slår av på farten och hämtas in. Eftersom jag inte är nån spurtare och känner mig fräsch får jag också för mig att göra nåt. Jag smyger fram i fältet, ställer mig upp och gör ett besinningslöst sick-sackande ryck och kommer upp i 55 kilometer i timmen. Efter några hundra meter inser jag att jag sett för mycket på Eurosports cykelsändningar. Jag blir oerhört trött, benen blir till betongsuggor. Vilket infall, tänker jag och blir tvungen att le i självreflektion. Som tur är blir det inget kontraryck när klungan kommer ikapp mig. Jag hinner därför samla mig innan sista backen då det blir fullt ös in i flygstaden och ett varv på GP-banan in till mål. Stefan är stenhård och tar andraplatsen före Jonas Aspman. Taktiskt och coolt. Harnäs-Henrik hamnar utanför pallen och missar bonussekunder. Micke blir sjua, Örjan åtta och jag blir elva med betongtunga ben. Lars har klivit av efter att ha varit framme och jobbat fint. Tomas har inte kommit till start. Med bonussekundernas hjälp vinner Stefan det sammanlagda. Storartat. Jag blir sjua, vilket jag är riktigt nöjd med. Örjan åtta och Micke tia. I elitloppet kliver mer än 30 cyklister av. Bland dom hårda som fullföljer finns Pelle. Han blir elfte man.
Sammanfattningsvis var det lika kul ett etapplopp som jag föreställt mig.
Förresten skrev jag att ösregnade varenda meter och minut under linjeloppet? Vindrutetorkare på glasögonen måste bli nästa oumbärliga cykelpryl tillsammans med ett par diskhandskar, förslagsvis rosa.
Vid tangenterna Joachim Pettersson