Solleröloppet 2005
av Fiffi
Onsdag 18.00, Frankfurt
Konstigt nog kan man i efterhand konstatera att Solleröloppet 2005 (klass herrsenior) till stor del avgjordes på ett mycket trevligt café på Pipersgatan 24 i Stockholm, Café Frankfurt. Detta redan på onsdagskvällen två dagar innan loppet. Stefan Larsén hade kallat till ett taktikmöte inför Solleröloppet eftersom vi hade flera anmälda cyklister än vanligt och tyckte oss ha bra vinstchanser. Utan att avslöja för mycket detaljer ville vi köra ett kul lopp där vi skulle köra uppoffrande, offensivt och försöka få iväg utbrytningar så mycket och ofta som möjligt. Det fanns även ett par cyklister som vi ville bevaka speciellt eftersom de tidigare på säsongen hade gjort bra resultat eller uppfattades som allmänt "farliga". Vi uppskattade att vi hade bäst vinstchanser med mig (Fiffi), Per Strömblad och David Marklund. Den sistnämnde och kanske mest tystlåtne deklarerade att han faktiskt var i bra form och gärna ville försöka gå loss inom sista milen och försöka avgöra innan spurten. Efter dessa stora och för honom skrytsamma ord förstod vi andra att vår norrlänning var i storform. Det hela skulle nämligen visa sig var ett stort understatement. Han var i superform.
Torsdag kväll
Vi åkte upp till Sollerön i olika bilar och kom fram till våra stugor för att mötas av bra och varmt väder. I alla stugor goffades det pasta och förbereddes inför morgondagen. Jag delade ut papperslappar med namn och nummer på de främsta konkurrenterna så att vi skulle kunna ha uppsikt på dem. Annars var allt som vanligtÉ Hur var det nu egentligen, skulle målkameralappen sitta på höger eller vänster sida? Hur varmt skulle det vara vid starten? Hur många flaskor skulle man behöva? Gel eller bars? Båda kanske? Efter mycket spekulation och lite resultat så somnade vi till slut. Personligen så cyklade jag mest hela natten, ibland i en utbrytning, ibland jagande förgäves.
05.00
Okristligt tidigt ringde klockan och det var dags att äta frukost. Under samlad tystnad åkte mźsli och havregryn ner i magen, flaskor fylldes, ben smörjdes in och helt plötsligt var det dags att ge sig av till starten. Till skillnad från de senaste åren var vädret helt underbart, 17 grader och sol redan klockan 06.30 på morgonen. Vi passade på att rulla avslutningen en gång och känna på de sista fyra kilometrarna. Sen var det bara att skriva på startlistan och ställa sig på startlinjen. Det var nu det gällde. Allt annat än vinst skulle kännas som ett misslyckande.
Loppet startar
Precis när masterbilen släpper fältet smyger en liten cyklist iväg efter och lägger sig framför klungan. Dagen första attack är därmed gjord och ingen hetsar upp sig eller verkar speciellt sugen på att jaga. Även Stefan Larsén ställer sig upp, trampar till och lägger sig ett par meter framför klungan. Han hade lovat att attackera först men blev tvåa. Vi andra sitter stilla och försöker hålla en bra position i den stora klungan. Vi rullar snyggt över broarna in mot Gesunda och är glada att loppet äntligen är igång. Temperaturen har redan stigit lite och att köra i kort-kort känns redan som rätt val. Uppför backen i Gesunda går det fort men inte jättefort, klungan sträcks ut ordentligt och det blir hål här och där. Kanske blir några avhängda redan här? I nedförskörningen kommer vi ikapp den cyklist som attackerade tidigt och han får cred för sin attack. Väl nere på 70-vägen igen kommer de tidiga attackerna igång. Roger Karlsson (Borlänge) och Jonas Gartman (Åstorp) kör aktivt men är välbevakade och kommer därför ingenstans.
Vi får iväg Fridde i en utbrytning som snabbt blir inhämtad men han ger sig inte. När han ser att en tempostark veterancyklist går iväg ser han sin chans och går med igen. De två får ett bra avstånd till klungan. Två cyklister från Brudpiga går iväg, och Ryzzla går ikapp dem tillsammans med ytterligare en cyklist. Tillsammans ligger de och jobbar framför klungan. På väg in i Orsa har Fridde och hans utbrytarkollega ett bra avstånd bakåt men Ryzzlas grupp blir inhämtad efter att de hade krashat lite i en rondell. Rytz tog den avspärrade rondellen på fel sida på vant proffsmanér vilket gjorde de andra så konfunderade att de krokade ihop. Utan sina utbrytarkompisar blir Rytz inhämtad i första Skeerbacken av den nu upptrissade klungan.
Skeer
Vi ligger högt upp i klungan och när Skeer kommer ger Pelle mig info om hur backen ser ut. "-Kör lugnt, den är brant i början men flackar på mitten". Fältet sträcks ut ordentligt men spricker inte riktigt av ordentligt. I den flacka utförskörningen efter första backen sitter täten upp dricker och återhämtar sig och cyklister kan ansluta bakifrån.
I andra backen går det på fort men med jämn takt. Tom Saipakka från Sundsvall går på längst fram och när han slår åt sidan tar David Marklund vid och kör först över bergspriset. Väl på flacken uppe på åsen tittar jag bakåt och ser att det är en grupp på kanske 20 personer som är samlade men att det är ett pärlband av cyklister bakåt. Vi har fått med Pelle, David M och Johan Norin i gruppen. När jag frågar David hur hans ben känns svara han att han känner sig superfräsch som på vilket distanspass som helst typ. Gruppen kör på lite lagom och i utförskörningen möts vi av pollen från maskrosor som far över vägen i morgonvinden. Det känns lite som att gå in i hyperspeed i stjärnornas krig. Fräscht.
Sista delen av nedförskörningen kör Henke Johansson (Harnäs / Team Claesson) på och går som vanligt in i kurvan längst ned med full fart, inga spärrar här inte. Naturligtvis har han lucka på tio meter till nästa cyklist. I sista backen blir till slut Fridde inhämtad, hans utbrytning höll i över tre mil och han får många glad tillrop när han blir omkörd av täten. Nu är sista backen avklarad och det börjar gå nedför igen. Några cyklister tror att det ska komma en backe till men det gör det inte. Vi utvärderar situationen och kommer fram till att det inte är värt att steka på just nu, vi tar inget ansvar och farten är inte så hög. De flesta passar på att äta och dricka och bakifrån ansluter cyklister i smågrupper. Detta gör att vi får upp flera cyklister och totalt är vi tio från Valhall (Fiffi, Pelle, Marklund, Mats, …rjan, Uffe, Lars, Johan, Håkan, Friedrich) i en frontgrupp på dryga 50.
Det går samlat framåt och vi gör flera försöka att få iväg cyklister i utbrytningar. Lars Södergård och …rjan provar men kommer inte iväg. Till slut går en grupp om fem cyklister iväg och vi får med Ulf Johansson, tyvärr får Harnäs med den mycket åkstarka Christer Olsson och situationen känns inte helt bra. Vi försöker få upp flera cyklister till den utbrytningen men inget verkar lyckas. Då får Rytz utrymme att komma iväg med en grupp om fyra. De jobbar på men kan inte ansluta till den främsta utbrytningen. Ulf som var vår man längst fram halkar ned till Rytz grupp som inte riktigt får så mycket utrymme av den jagande klungan. Vi passar på att utvärdera läget och finner att det är bäst att ta ansvar och börja jaga utbrytningen i tid.
När Rytz grupp blir inhämtade skickar vi upp alla som vi har och kör lagtempo. Till en början blandar sig flera cyklister i vår belgiska kedja, någon försöker hjälpa och någon försöker förstöra men det upphör ganska så fort. Tillsammans är vi nio man från Valhall som kör längst fram. Vi trycker på disciplinerat och i jämn takt men ser inte utbrytningen. Rytz som blev inhämtad efter sin andra utbrytning för dagen sitter långt bak i klungan och tar igen sig. Då kommer han på att han borde säga åt oss andra att det fortfarande finns en utbrytning framför oss (vilket vi vet). Han glider upp i klungan och ser det vackra tåg som vi bildatÉ senare på kvällen blev han riktigt känslosam över hur vackert det hade sett ut när han såg oss dra på det viset.
Alla jobbar på tajt och snyggt men det tar tid innan vi ser utbrytningen framför oss. Det känns mäktigt och proffsigt när vi kör på och möter elitklungan som är på väg ut mot Orsa/Skeer, två Liquidgas-Bianchi dräkter syns i den främsta elitklungan. En av utbrytarna tacklar av och vi ser att de vänder sig om längst där framme. När vi känner att vi snart har dem på korken passar vi på att låta Marklund stå över ett par förningar ifall det skulle komma kontraattacker när utbrytningen blir inhämtad. Men när de sista två utbrytarna är inhämtade händer detÉ inget. Det är under milen kvar till Gesunda som vi ska uppför igen på tillbaka vägen och tempot är inte superhögt men det är lite fighting om positionerna i klungan, alla vill ligga långt fram när vi kommer till backen.
Gesunda igen.
In i Gesundabacken går Marklund på längst fram, han vill komma iväg själv men någon cyklist men får inte riktigt med sig någon ensam utan hela klungan ansluter istället. Längst uppe är vi tre Valhall i spets, jag, Pelle och Marklund det känns bra att vi är samlade inför avslutningen. Det går på ordentligt nedför i liftspåret och väl nere på vägen och över bron mot Sollerön har vi blivit betydligt färre än de 50 som vi var innan Gesundabacken.
Finalen
När den decimerade klungan far förbi campingen på Sollerön kommer Johan Norin fram och håller fart på klungan. Många vill vara näst längst fram och det är ganska så jobbigt att behålla sin position. I nedförsbacken precis efter att man har svängt vänster vid macken börjas det små attackeras lite. Johan tar och går med en attack som får ett 40 tal metrar men blir fort inhämtad samtidigt som vi passerar tre kilometers skylten. Vi svänger av den breda 70-vägen in på en smalare väg som lutar lätt mot. David tar sats från sidan och rycker, han får inte så mycket till lucka men det är ett 10 tal meter. I spets drar en kille hårt för att täppa luckan men han lyckas inte så han slår åt sidan. Nästa kille försöker han med men han får inte heller ned avståndet som nu istället börjar växa. Det slår av något i klungan och längst fram är det ingen som vill dra och avståndet till David växer ytterligare.
När vi kommer in på den näst sista rakan innan upploppet har David så mycket lucka att jag och Pelle inser att det kommer att hålla. David kollar tillbaka en sista gång i kurvan vid macken innan han ställer sig upp och drar på uppför målrakan. Pelle går in i kurvan som första man med Gartman på hjul och sen mig. Jag bromsar tyvärr på mig och får lucka ut ur kurvan. Igångdraget känns segt men jag spurtar så mycket som jag kan men stumnar rätt ordentligt så jag koncentrerar mig på att göra en snygg målgest istället för att fira Davids vinst.
Bakom mållinjen är det allmän glädjefest. Alla kramas och är glada. De från Valhall som drog hårt på väg tillbaka mot Gesunda, firar också när de kommer över mållinjen och inser vem som vann. David blir snart intervjuad på målflaket och får dra hela visan om loppet. Han får också dra den vanliga visan om att vi utgår från Slussen på tisdagar och torsdagar och att "ja det funkar visst att köra i Stockholm".
Postrace
Några väntar in tjejernas målgång och tar emot Anna och Jeanette. Sen äter vi pasta, duschar och snackar skit. Åker tillbaka till målet, fikar, kollar på elitmålgången. Går sen på prisutdelningen och mår allmänt bra. David fick en stor kista, Pelle fick en halv dusch och jag fick en fogsvans. Sen har vi midsommarfest utomhus framför stugorna. Nästa år gör vi samma sak igen, typ.
